"Året är 1965. Systrarna Sylvia och Jennie lämnas att tas hand om av den fattiga och ensamstående mamman Gertrude, som ensam uppfostrar sina sju barn. När Gertrudes labila psyke prövas alltmer tar hon ut all aggression på Sylvia. Enklare reprimander utvecklas snart till ren tortyr som hela familjen tvingas ta del av. Och när Sylvia försöker fly eskalerar situationen till en mardröm utan slut..."Jag och min Puff såg den här fruktansvärt hemska filmen igår, mådde riktigt dåligt efteråt och längtade efter att få se en romantisk komedi och att kramas för att komma ihåg att det faktiskt finns kärlek i världen också. Filmen är baserad på verkliga händelser och från början till slut sitter man och tänker; hur kan något så fruktansvärt få hända utan att någon gör någonting åt det. Sylvia blir inte bara misshandlad av familjen utan alla barn i kvarteret får det som ett nöje, man blir bara så arg när man inser att människor kan vara så elaka. Tårarna rinner ner för kinderna när man ser den och det blir en hård påminnelse om all ondska i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar