Usch vad det är jobbigt när ens nära inte mår bra. Just nu känner jag att jag skulle kunna offra båda armarna för att fixa till vissa saker! Men allting har ju en tendens att ordna sig på ett eller annat sätt tillslut som tur är.

Nu när det börjar närma sig julen börjar jag verkligen sakna alla människor som alltid har funnits nära. När jag tänker tillbaka på tiden som barn är det som att allt var i ett rosa, lyckligt skimmer. Hur som helst så saknar jag att fira jul som en hel familj. Älskade morgnarna kring jul då pappa hade stigit upp tidigt och tänt en brasa och Carolas julsånger var på svag volym. Älskade när vi klädde granen tillsammans, pappa som placerade ut ljusen och mamma med glittret och sedan jag och mina systrar med alla hemmagjorda smällkarameller och glasyränglar. Älskade spänningen på julafton med grötfrukost och den eviga väntan tills man skulle fara iväg till resten av tjocka släkten. Sitter och ler bara av att tänka tillbaka. Var allting bättre när man var liten? Vad än svaret är så vet jag att den här julen önskar jag att jag får vara liten igen!